Märit

Det var en prinsessa som var död. Åtta år bara var hon, när hon dog. Och nu skulle hon begravas, denna heta, soliga majsöndag. Hennes små kamrater skulle sjunga vid graven. "Blommande sköna dalar, hem för mitt hjärtas ro" skulle de sjunga. För den sången hade de övat i skolan hela vårterminen. Märit också.
Märit hette hon, prinsessan. Medan hon ännu levde bodde hon i en liten grå stuga alldeles vid vägkanten.
I en liten grå stuga - äsch, då var hon väl ingen prinsessa! Nej, hon var kanske inte det, när allt kommer omkring. Kanske var hon bara en banlig liten flicka. Ibland kan det vara svårt att se någon skillnad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0